Bunnynini

Hum jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu. Kan väl säga att jag är i en av mina svackor ikväll, de kommer fort jag mår piss medans jag har dem, och sen poff så är de borta igen.

Just nu sitter jag och tänker på mitt självfötroende. Många säger att jag nog har de bästa självförtroendet som de sett, men betyder det att alla har så dåligt självförtroende att de tvivlar på sin interligens dagligen. Eller på sin karisma.

I mitt liv måste jag ha självfötroende, inte låtsas om de där nedsättande orden som många viskar bakom en, och nej jag inbillar mig inte, jag bara ignorerar det när det sker. Det gör dock att jag hamnar i dessa svakorna.

Jag måste tydligen vara en bra skådespelerska. Jag har knappt något självförtroende, idag skulle jag nog vända mina åsikter och säga att Hitler var en god man. Jag orkar inte käfta emot helt enkelt, orkar inte bli betraktad som en knäppgök. Jag orkar inte vara mig själv. Om det nu är så att jag har så bra självfrtroende, varför tar det då så mycket energi för mig att släppa fram mig själv. Jag är en stor klant och jag gillar det egentligen. Jag gillar att ha egenskapen att kunna bjuda på mig själv så andra kan må bra. Och jag mår bra av det, men när det kommer nya människor så våar jag inte visa det, jag vågar inte bli utskrattad. Jag gillar när man skrattar med mig, men tänk om de faktisk skattar åt mig!

En normal dag skulle jag bara skrattat åt dem själv och inte brytt mig om det, men dagar som dessa, då kryper allt fram, och i ärlighetens namn det har inte bara med mitt självförtroende att göra! Allt kommer fram! Mycket kretsar fortfarande kring pappa. Jag står fortfarande fast vid min åsikt, föräldrar ska vara stålmänniskor, de ska ta hand om oss, vi ska inte behöva ta hand om dem, inte än iaf! Självklart ska de bli gamla, men de ska vara friska, och orka mycket fortfarande! Det ska inte gå fort, det får egentligen inte göra det. Det blir för mycket då!!!

Äh nu orkar inte jag ens skriva om detta längre, jag måste bara säga att jag älskar er som hjälper mig ur det här.

Haha Nicko, du har en tendens till att när det verkligen behövs lyssna, och sen sparka mig i ändan så jag komme ur det. Av någon anledning så funkar det!

Anna, du är bara så underbar, med dig så kommer inte ens de här tankarna fram, du lyfter fram mig i mig själv så jag mår bara toppen, jag är avslappnad och mår verkligen som bäst när jag är med dig ^;^

Janina, haha du är min parypingla nummer 1!! Jag vet att jag inte behöver skämmas inför dig och att du inte ser ner på mig, jag vet också att du är berädd att gå till kamp så fort som någon ens tänker tanken på att komma med någonting korkat, precis som jag skulle göra för dig!

Åh ni är så många fler som hjälper mig i min vardag, som får mig att må bra. Man kan nog säga att jag är välsignad, nästintill iaf. Christina, haha "blomman" jag måste säga att du är en stor hjälp för mig också, men varför tar vi mer privat, men oroa dig inte, jag tänker inte göra ditt liv besvärligt! ^;^

Det finns en person till som jag måste nämna, det går inte att avsluta utan att hon nämns, Petra, I löv dig!

Hihi bara att tänka på alla söta vänner jag har fick mig faktiskt på bättre humör, kommer antagligen somna jättelätt inatt tom! ^;^

Nu ska jag inte plåga er mer, det blev ett långt inlägg idag, men men det beövdes. Ibland känns det bra att öppna sig lite ofentligt, som det groteska talesättet "visa sin smutiska buk"

God natt på er mina hjärtan