Bunnynini

Jag sitter och kollar på min gamla favoritfilm. Jag hade glömt hur ledsen man blir i visa delar av den, och samtidigt hur stark den är. Nu när man är en såkallad vuxen människa (LOL jag vet, jag vuxen liksom?!?) så ser man så mycket mer av filmen. Som barn såg jag fina sånger, en flicka massaäventyr, en stackars flicka som förlorade sina föräldrar som liten, men som sen fick en annan pappa. En som gjorde allt för att göra henne lycklig. Även om han i början inte ville se henne. Sen efter bara någon dag så hade hon värmt hans kalla hjärta.

Idag ser jag allt det, men jag ser också ett barns naiva levnadssätt, men en flicka som i många anseenden tvingats växa upp, men på många andra plan fortfarandeär ett barn. Sen så ser man lite djupare in i situationer där man nästan sitter och gråter. Haha varit ett par tillfällen nu när jag suttit och varit lycklig för ajg är själv, då ser ingen tårarna som fastnar i ögonfransarna. Japp, jag är blödig när jag inte är sjuk, så ni kan ju lista ut hur det är nu!!! ^;^